Nu har jag äntligen jullov och det är så roligt. Vi hade skolavalutning igår och det var supermysigt, vi fick våra betyg och jag är väldigt nöjd över mina betyg. Nu känner jag att jag verkligen kan gå på lov. Igår julbakade jag med Jullan och några kompisar. Vi tömkörde även åringarna, vilket gick super. Idag kommer Moa och Maggie och vi ska ha lite tjejmys. Det ska bli jättekul. Men innan dess ska jag mocka, tömköra Silver och fortsätta skritta osv på åringarna.   

Sötnos Silver!

Allting går jättebra med åringarna. Igår kunde vi skritta ut på dem en liten runda. Julia höll i men de var så duktiga!

Idag var äntligen sista provet för detta året i skolan. Nu har vi bara jätteroliga saker kvar i skolan. Imorgon är det lucia. Vi ska gå två gånger för olika klasser och det ska bli superkul. Jag ska gå upp tidigt och locka håret fint och ni vet allt sånt .  På måndag är det volleybollturnerging och på tisdag ska det vinande laget möta lärarna. Spännande, hoppas vi vinner. På torsdag är det juldans och på fredag julavslutning, yey!!

Igår gick det jättebra med åringarna, jag hängde först och sen kunde jag tillochmed sitta på dem, de var så duktiga och lugna. Det ska verkligen bli spännande och se deras utveckling.

En gammal bild på F när hon var tärna, världens finaste <3

Så söt Silvers Box!!

Vaknade vid 9 idag. Julia gav hästarna mat, min tur imorgon ;) Idag har jag rätt många planer, ska rida Firoda, rasta Silver, julpynta i stallet, mocka, sen måste jag ta in Delicia och Amambai. Delicia är den stora fuxen och hon har blivit väldigt bufflig och hon är som ett ånglock så idag ska jag ta in henne och "leka" lite så hon lyssnar mer på oss. 

Jag har även tagit bort annonsen på Firoda, känner att jag vill ha kvar henne iallafall ett år till, har tänkt över det mycket och det känns bäst så, annars hade mina ponnyår varit över och det är inte så roligt. Så planen är att behålla henne 1 år till, sen köpa en ny storhäst till hösten 2016. Jag är bara 15 år gammal och jag tror det blir bra om jag kommer upp till stora galoppen vid 16 års ålder. Såklart blir det ju att jag tränar julias hästar också, kanske tävlar något också, vem vet? 

Jag vill väldigt gärna ta över Amambai när hon gått som 2 åring på banan, vi har ett speciellt band, tror aldrig jag kännt så för en häst efter bara något vecka.   

ååh söta Silver och Diesel, saknar Diesel <3

Har rast nu, mina kompisar är på vårdcentralen för att ta blodprov, jag stannade kvar på skolan och ska plugga lite nu. Har matteprov på torsdag och tyskaläxa på fredag. Är jättetrött idag för hela dagen igår så byggde vi det nya stallet, det är snaaart klart.   

En oförglömlig dag <3

Idag är det söndag, fodrade hästarna i morse och nu har jag tittat på film. Igår såg jag, mamma och pappa på en jättebra film, den heter Paper Towns och den var jättebra och rätt rolig. Idag ska vi bygga på uteboxarna, de små flickorna måste få ett stall snart, men jag tror vi snart blir klara. Ska också försöka hinna rida en runda på Firoda.

Och nej Firoda är inte såld än, jag tar det lugnt med det, fyller ju inte 18 förrän om 3 år ;)

Världens finaste Grey Goose, som nu vilar i hästhimlen.

Snart är det jullov och det ska bli så kul, längtar verkligen. Idag är det ju även 1 advent!

Ibland tänker jag tillbaka på vilken fin och fruktansvärt rolig ponnytid jag hade. Hela min karriär och hela nyckeln till varför jag står här idag är på grund av en ponny, Tingeling. 

Det hela började 2007, första gången jag skulle rida ponnyn. Jag kommer ihåg det som om det vore igår, den dagen var ingen bra dag. Jag och min stora syster, Julia skulle gå ner till betet för att jag skulle få testa rida lilla Tingeling som stod på betet med sitt föl. Just då var Tingeling inte så gammal, 4 år. Såklart inte inriden eller något. Där kom lilla jag som skulle rida på den supersöta ponnyn. Ni kan egentligen tänka ut själva hur det gick.. En oinriden galen shettis på 4 år och en skitunge på 7 år.. Japp, Tingeling stegrade med mig och jag föll av. Jag sa då att jag aldrig mer skulle rida den ponnnyn. 

Men när det gått några dagar så blev jag mer och mer triggad på att jag faktiskt ändå skulle klara att rida ponnyn.. Hon var ju trots allt väldigt, väldigt söt. Jag började rida henne och det gick riktigt bra, min första tävling var en haloweencup som jag skulle rida Tingeling på, eftersom ingen annan ville rida den pigga och galna ponny. Även detta kommer jag väldigt tydligt ihåg. Tingeling började skena och springa ifrån mig redan efter några hopp. 

Men jag gav inte upp. Julia och jag tjatade på att vi skulle flytta till en gård och skaffa egna ponnyer. Efter ett tag orkade inte mamma och pappa motstå längre, det blev en gård och tillslut blev jag skötare på lilla Tingeling, som fortfarande slängde av mig och var allmänt galen. Då var jag bara skötare på Tingeling och det var egentligen ingen tanke på att jag skulle ta med henne till gården, men dagarna gick och vi kände att Tingeling kunde vara en bra ponny för mig att lära mig rida på. 

Vi fick hem ponnyerna och jag var lycklig, äntligen! Men det var inte lätt att ha så stort ansvar över en egen ponny. 

Efter några år, började jag tävla ponnygalopp och det var där det hela började. Min och Tingelings karriär skulle börja på riktigt nu. År 2010 red jag mitt första licenslopp, vi vann.   

Tingeling och jag på vårt första lopp ihop som slutade med en vinst. 

Tingeling var verkligen en toppenponny för mig, hon var inte alltid den snälla ponnyn som gjorde exakt som man sa. Det var ofta som jag ramlade av för att hon stegrade i starten eller innnan start. Men jag fick lära mig rida på riktigt, här var det inget mesande, vi lärde varandra, eftersom vi båda var unga och inte så rutinerade så hjälptes vi åt, vi blev ett riktigt team. Det är just därför som jag inte är så rädd för att rida knasiga och orutinerad hästar idag, jag fick ju lära mig det redan när jag var liten.  

Vår första vinst i Dalva De Oliviera serien, här fick vi träffa Stefan och Dalva, som vunnit Dubai world cup, oj vad stolta vi var. Året var 2011. 

Nämnde man namnet Tingeling så visste alla vem det var.

- åhh det är den lilla söta ponnyn.

- Ja det är den supersnabba.

- Hon är sååå söt..

Jag fick alltid höra det. Oavsett var man kom, hon är en sån ponny som stannar på näthinnan, en sån ponny glömmer man sällan. 

Vi vann på Falsterbo Horse Show, det är bland det roligaste jag någonsin gjort.

Vår resa fortsatte och det blev ännu fler vinster och placeringar i ponnygalopp, vi hann med så mycket, stora mästerskap efter ännu större mästerskap. Det var en helt fantastisk resa, men som ni vet så allting ett slut.

Året är nu 2012, vi red vårt andra skandinaviska mästerskap i Norge denna gång, det slutade med en fjärdeplats efter en taskig start, vi var dock glada ändå eftersom vi kommit 2:a året innan. 

13 oktober 2012, jag hade fyllt 12 år för en månad sedan, då var det dags för Tingeling att åka tillbaka till sitt gamla hem, som hon faktiskt är på än idag. Den dagen var inte så jobbig som jag trodde, såklart var jag väldigt ledsen och mitt hjärta hade ju gått i 2 delar men på något vis kände jag ändå att vår resa var klar då, vi hade hunnit med så mycket, roligt som jobbigt, känslosamt, spännande men framförallt lärorikt. 

Jag är så tacksam över att jag har fått rida fina Tingeling i hela 4 år och jag lärde mig extremt mycket, resan var inte alltid en dans på rosor, vissa dagar var bättre än andra men med Tingeling så blev allting så mycket lättare.

En ponny som Tingeling får man nog bara 1 gång i livet, om ens det och då ska man vara väldigt tacksam. 

Vårt bästa lopp någonsin tillsammans, vi vann med hästlängder och vi visade verkligen vart skåpet ska stå!

Med denna bilden, som för övrigt är både min och pappas favorit bild, så avslutar jag detta inlägg.