Har rast nu, mina kompisar är på vårdcentralen för att ta blodprov, jag stannade kvar på skolan och ska plugga lite nu. Har matteprov på torsdag och tyskaläxa på fredag. Är jättetrött idag för hela dagen igår så byggde vi det nya stallet, det är snaaart klart.   

En oförglömlig dag <3

Idag är det söndag, fodrade hästarna i morse och nu har jag tittat på film. Igår såg jag, mamma och pappa på en jättebra film, den heter Paper Towns och den var jättebra och rätt rolig. Idag ska vi bygga på uteboxarna, de små flickorna måste få ett stall snart, men jag tror vi snart blir klara. Ska också försöka hinna rida en runda på Firoda.

Och nej Firoda är inte såld än, jag tar det lugnt med det, fyller ju inte 18 förrän om 3 år ;)

Världens finaste Grey Goose, som nu vilar i hästhimlen.

Snart är det jullov och det ska bli så kul, längtar verkligen. Idag är det ju även 1 advent!

Ibland tänker jag tillbaka på vilken fin och fruktansvärt rolig ponnytid jag hade. Hela min karriär och hela nyckeln till varför jag står här idag är på grund av en ponny, Tingeling. 

Det hela började 2007, första gången jag skulle rida ponnyn. Jag kommer ihåg det som om det vore igår, den dagen var ingen bra dag. Jag och min stora syster, Julia skulle gå ner till betet för att jag skulle få testa rida lilla Tingeling som stod på betet med sitt föl. Just då var Tingeling inte så gammal, 4 år. Såklart inte inriden eller något. Där kom lilla jag som skulle rida på den supersöta ponnyn. Ni kan egentligen tänka ut själva hur det gick.. En oinriden galen shettis på 4 år och en skitunge på 7 år.. Japp, Tingeling stegrade med mig och jag föll av. Jag sa då att jag aldrig mer skulle rida den ponnnyn. 

Men när det gått några dagar så blev jag mer och mer triggad på att jag faktiskt ändå skulle klara att rida ponnyn.. Hon var ju trots allt väldigt, väldigt söt. Jag började rida henne och det gick riktigt bra, min första tävling var en haloweencup som jag skulle rida Tingeling på, eftersom ingen annan ville rida den pigga och galna ponny. Även detta kommer jag väldigt tydligt ihåg. Tingeling började skena och springa ifrån mig redan efter några hopp. 

Men jag gav inte upp. Julia och jag tjatade på att vi skulle flytta till en gård och skaffa egna ponnyer. Efter ett tag orkade inte mamma och pappa motstå längre, det blev en gård och tillslut blev jag skötare på lilla Tingeling, som fortfarande slängde av mig och var allmänt galen. Då var jag bara skötare på Tingeling och det var egentligen ingen tanke på att jag skulle ta med henne till gården, men dagarna gick och vi kände att Tingeling kunde vara en bra ponny för mig att lära mig rida på. 

Vi fick hem ponnyerna och jag var lycklig, äntligen! Men det var inte lätt att ha så stort ansvar över en egen ponny. 

Efter några år, började jag tävla ponnygalopp och det var där det hela började. Min och Tingelings karriär skulle börja på riktigt nu. År 2010 red jag mitt första licenslopp, vi vann.   

Tingeling och jag på vårt första lopp ihop som slutade med en vinst. 

Tingeling var verkligen en toppenponny för mig, hon var inte alltid den snälla ponnyn som gjorde exakt som man sa. Det var ofta som jag ramlade av för att hon stegrade i starten eller innnan start. Men jag fick lära mig rida på riktigt, här var det inget mesande, vi lärde varandra, eftersom vi båda var unga och inte så rutinerade så hjälptes vi åt, vi blev ett riktigt team. Det är just därför som jag inte är så rädd för att rida knasiga och orutinerad hästar idag, jag fick ju lära mig det redan när jag var liten.  

Vår första vinst i Dalva De Oliviera serien, här fick vi träffa Stefan och Dalva, som vunnit Dubai world cup, oj vad stolta vi var. Året var 2011. 

Nämnde man namnet Tingeling så visste alla vem det var.

- åhh det är den lilla söta ponnyn.

- Ja det är den supersnabba.

- Hon är sååå söt..

Jag fick alltid höra det. Oavsett var man kom, hon är en sån ponny som stannar på näthinnan, en sån ponny glömmer man sällan. 

Vi vann på Falsterbo Horse Show, det är bland det roligaste jag någonsin gjort.

Vår resa fortsatte och det blev ännu fler vinster och placeringar i ponnygalopp, vi hann med så mycket, stora mästerskap efter ännu större mästerskap. Det var en helt fantastisk resa, men som ni vet så allting ett slut.

Året är nu 2012, vi red vårt andra skandinaviska mästerskap i Norge denna gång, det slutade med en fjärdeplats efter en taskig start, vi var dock glada ändå eftersom vi kommit 2:a året innan. 

13 oktober 2012, jag hade fyllt 12 år för en månad sedan, då var det dags för Tingeling att åka tillbaka till sitt gamla hem, som hon faktiskt är på än idag. Den dagen var inte så jobbig som jag trodde, såklart var jag väldigt ledsen och mitt hjärta hade ju gått i 2 delar men på något vis kände jag ändå att vår resa var klar då, vi hade hunnit med så mycket, roligt som jobbigt, känslosamt, spännande men framförallt lärorikt. 

Jag är så tacksam över att jag har fått rida fina Tingeling i hela 4 år och jag lärde mig extremt mycket, resan var inte alltid en dans på rosor, vissa dagar var bättre än andra men med Tingeling så blev allting så mycket lättare.

En ponny som Tingeling får man nog bara 1 gång i livet, om ens det och då ska man vara väldigt tacksam. 

Vårt bästa lopp någonsin tillsammans, vi vann med hästlängder och vi visade verkligen vart skåpet ska stå!

Med denna bilden, som för övrigt är både min och pappas favorit bild, så avslutar jag detta inlägg. 

I lördags hämtade vi 2 nya åringar. De är så fina. Den ena är fux och väldigt stor, hon är jättehög, mycket högre än våra fullvuxna galopphästar haha. Sen den andra är svart och ganska liten. Men hon är så söt. Den svarta är Marcos häst och den ska heta Amambai. Hon är min favorit, jag tycker om henne jättemycket redan! Fuxen är Julias häst och den ska heta Délicia. Det ska bli jätteroligt att rida in dem nu och följa dem fram till deras första start. Jag hoppas att de är snabba så vi kan behålla dem länge, haha. Ni kommer få följa med hela resan nu. Igår var första gången vi hade dem inne i stallet, då lyfte vi hovar, la på en padd på ryggen och borstade dem. De var superduktiga. Idag gick det också jättebra, idag hade de på sig träns också, inga problem. Vi planerar att kunna hänga på dem till helgen kanske.

Här ser ni storleksskillnaden

Julia med fina hästarna

Amambai igår

Délicia, hon är så fin <3

Amambai med träns på sig

Måndag idag, men denna måndagen var en av de bästa!! Vi hade nationella prov i skola, svenska. Det gick så bra! Fick högsta betyg. Jag brukar inte få såå bra betyg så jag var väldigt nöjd.

Sen hade jag och mina kompisar lite mys efter skolan. Vi bakade kladdkaka hemma hos mig och det var så mysigt.

Mitt liv går verkligen upp och ner hela tiden men idag var en väldigt bra dag!

Min nya klocka hade kommit med posten idag med, så nöjd!

Idag var verkligen ingen bra dag. Jag skulle ju rida upp för amatörlicensen, var inte så nervös alls faktiskt. Jag visste att jag hade snälla Avonbear. Allting gick jättebra fram till startboxarna, i startboxarna stod han fint och sen hoppade han ut väldigt fort, jag hängde med fint då. Men sen började han bara dra och dra, jag fick inget grepp alls och han bara stack, så himla typsikt. Han brukar vara snäll men idag var han på sitt glada humör och ville bara springa.. Jag skulle ju hålla mig tillsammans med mastern men det var inte så lätt när man kom där på 47 kg och skulle hålla tillbaka en stor häst på flera 100 kg. Så nu är det bara att träna mer så att jag klara det nästa gång! Dock så var det väldigt roligt ändå, jag älskar farten och när boxarna öppnas så är det en väldigt speciell känsla, man får en sån kick som inte går att beskriva, när hästen sen springer iväg i full galopp så är det väldigt häftigt! 

Såklart blev det en väldigt besvikelse idag, men jag är bara 15 år och har många år kvar att komma upp till toppen. När jag blir ungefär 18 år så vill jag rida storloppen men det är massa år kvar. De flesta som rider upp för amatörlicensen är runt 20 och så kommer jag där på 15 år så jag är ändå väldigt stolt, lill Presits ;)

Nu ska jag träna hela vintern så får ni se upp sen, för då kommer jag.